Redan innan pandemin innebar semestertider en ökning av våldet, speciellt våld i hemmet då våldsutövaren inte jobbar. När våldsutövaren jobbar är den eller de utsatta inte i ”skottlinjen” på samma vis som när man går hemma varje dag under semestern. Innan pandemin fanns möjlighet att både signalera om- och fly undan våldet tack vare mötet med omvärlden.
Det viktigaste mötet har ställts in
TryggtBoende jobbar med skyddade boendelösningar bland annat för individer och familjer som utsatts för våld i nära relationer. Till vardags anlitas vi av polis och socialtjänst när familjer och individer bedöms ha behov av skyddat boende. Vi ser i samtal med tidigare klienter hur en hotbild växer fram inför den stundande pandemisommaren i och med de viktiga möten som uteblir.
Mötet i nätverket
För den utsatta vuxna innebär en pandemisommar ett halverat skyddsnät i jämförelse med vad hen vanligtvis har tillgång till som föräldrar, syskon och nära vänner. Med inställda semesterresor kan du heller inte vistas i offentliga rum där du oftare lämnas fredad av din förövare på grund av ögonvittnen. Innan vaccin gjorts tillgängliga i större omfattning väntar därför en sommar där fler utsatta vistas i hemmen tillsammans med sina våldsutövare samtidigt som de har mindre kontakt med sina nätverk än tidigare somrar. Hur ska de nå ut nu?
Mötet i skolan
För det utsatta barnet har mötet sedan en tid flyttat in under förövarens tak, i hemmet. Man träffar vänner genom sajter på nätet, som med enkelhet kan övervakas av en kontrollerande förövare. Diskussioner förs med lärare över videolänk vilket ger förövaren möjlighet att lyssna i rummet intill. Ingen av dessa miljöer inbjuder till förtroendeingivande samtal och när skolmatsalen, klassrummet, korridorerna och skolgården alla har bytts mot hemmet förlorar barnet många möjligheter till vuxenstöd.
Samtal till BRIS visar på att barns psykiska ohälsa redan skjutit i höjden och medans vissa barn går på sommarlov med ett leende har vi de som lämnar skolan med en ångestfylld klump i magen. Exempelvis flickor i hederskontext riskerar att bli ännu mer kontrollerade när de förlorar sin fristad i samband med att skolan stänger och många fritidsaktiviteter är inställda eller stillastående. Nu inför pandemisommaren riskerar det utsatta barnet att förlora sina sista kopplingar till lyssnande vuxna. Vad erbjuder vi som samhälle för stöd istället?
Mötet i samhället
Hjälp kommer inte alltid i form av ett krissamtal direkt till våldsofferjouren. Ett första steg börjar ofta på helt andra platser som i mötet med en läkare på vårdcentralen eller socialsekreteraren när man exempelvis ansöker om ekonomiskt bistånd. De säkra miljöerna bjuder in till förtroendeingivande samtal som ger goda förutsättningar för den utsatta att bryta igenom skalet och våga ta emot hjälp.
Nu har mötesrummet ersatts med offrets matplats i köket där hen sitter i videosamtal med vårdcentralen för sitt onda knä, där läkaren inte kan se hens strypmärken utan bara vad mobilkameran pekar på. I sociala medier florerar uppmaningar till alla utan livshotande skador att stanna hemma på grund av vårdens överbelastning. Utsatta vill sällan vara en belastning eller ”vara till besvär”. Här sker en drastisk minskning av antalet mötespunkter där man normalt hade kunnat få hjälp. Vad kan vi som samhälle erbjuda istället? Kan samma instanser mötas upp på andra platser, kan vi mötas utomhus istället för inomhus?
Är vi förberedda?
Denna sommar kommer våldsutsatta att ha svårare att fly, svårare att be om hjälp och även de som inte ber om hjälp kommer ha svårare än någonsin att bli uppmärksammade. Utmaningen vi står inför som samhälle är hur vi säkrar och stöttar upp de som lever i denna typ av utanförskap under en sommar i pandemitider. Instanser behöver sadla om i sitt tänk kring hur man träffas och var, och privatpersoner behöver våga ta ansvar för vad man ser och hör. För tar vi inte ställning för offret i sommar så tar vi ställning för förövaren.
- TryggtBoende